Familjeliv vid 20 eller berest? -DET ÄR FRÅGAN-
Det är frågan vad som är mest värt i äldre dagar, när man ligger där på dödsbädden och tänker tillbaka på livet.
Vi börjar såhär för att vara rättvisa:
Vi börjar såhär för att vara rättvisa:
[ALLA HAR OLIKA VÄRDERINGAR och det här är MINA]
(där har jag det sagt!)
Träffade på en gammal bakant idag som stod i en butik, tror inte han varit utanför Sveriges gränser någonsin om han inte åkt på en veckas charter till kanarieöarna.
Han frågade vad som hänt i mitt liv under tiden vi inte setts, frågade vad jag jobbade med och så vidare. Jag svarade och så kommer frågan "Vart bor du nu då?" Jag svarar att jag kommit hem från en långresa i sommar och har planerat att resa en tripp igen i vinter och att jag fortsätter bo hemma hos mina föräldrar detta halvår för att spara ihop pengar till det. Det enda denna kille hörde var "jag bor hemma hos mina föräldrar fortfarande" så efter det frågar han hur gammal jag är (det vet han mycket väl) och ger mig blicken som om jag i princip inte var värd någoting och att jag inte uppnått ett enda mål i mitt liv. Eller var det i hans liv?
Han frågade inte om vart jag varit, vad jag sett, vad jag upplevt eller hur det varit på min resa eller vart jag ska nästa gång.
Helt plötsligt är jag den som inte kommit någon vart i andras ögon, jag som rest genom tre olika världsdelar. Sett andra kulturer, mött personer från jordens alla hörn och sparat stora summor under en kortare tid. Är det inte värt någoting?
Har jag inte lärt mig någonting för att jag väljer mellan att;
Han frågade vad som hänt i mitt liv under tiden vi inte setts, frågade vad jag jobbade med och så vidare. Jag svarade och så kommer frågan "Vart bor du nu då?" Jag svarar att jag kommit hem från en långresa i sommar och har planerat att resa en tripp igen i vinter och att jag fortsätter bo hemma hos mina föräldrar detta halvår för att spara ihop pengar till det. Det enda denna kille hörde var "jag bor hemma hos mina föräldrar fortfarande" så efter det frågar han hur gammal jag är (det vet han mycket väl) och ger mig blicken som om jag i princip inte var värd någoting och att jag inte uppnått ett enda mål i mitt liv. Eller var det i hans liv?
Han frågade inte om vart jag varit, vad jag sett, vad jag upplevt eller hur det varit på min resa eller vart jag ska nästa gång.
Helt plötsligt är jag den som inte kommit någon vart i andras ögon, jag som rest genom tre olika världsdelar. Sett andra kulturer, mött personer från jordens alla hörn och sparat stora summor under en kortare tid. Är det inte värt någoting?
Har jag inte lärt mig någonting för att jag väljer mellan att;
- bo i en liten lägenhet i samma ort jag växt upp i?
- eller att ge mig ut i världen medan ingenting tvingar mig kvar här?
Jag tycker det är svårt att andra människor inte ser värdet i att kunna göra dessa resor jag har haft chansen till att göra och har planerat att göra. Det kommer antagligen vara de största, mest värdefulla minnen jag kommer att ha med mig genom livet och kommer att berätta stolt om för mina barn och barnbarn. Jag har fruktansvärt mycket tid kvar i livet att både skaffa hus, familj och välbetalda jobb. Varför skynda? Jag tar pension runt 65 och är fruktbar ett bra tag framåt. Jag har tiden till att göra det de flesta ser som en sjävklarhet i 20års åldern. De tre V:na kommer inte försvinna för att jag passar på att resa mina unga år.
jag kommer hinna med de (i skrivande stund) påkomna 4 V:na
jag kommer hinna med de (i skrivande stund) påkomna 4 V:na
- Villa
- Volvo
- Vovve
- Världen
Det är inte alla som kommer ha med sig det fjärde V:t
Kommentarer
Trackback
