Hej mina kära vänner, hon och han, ni och alla andra i mitt grannland. Nu är det ingen idé att konvertera men skulle det vatt? Vi bor på samma ställe men har olika värderingar om allt. Kör igenom med en jävla fart, det känns säger vissa när man stannar upp efter ett tag och huggen i nacken kommer ifatt. Det finns förr, då och nu. Det är jag medveten om, men att förstå att det bara bara är vi är ett svårt perspektiv i ett litet litet liv. Vart jag mig vänder, kommer antalet alltid vara konvex, kanske för att ni just då var arga på era ex?! Mindrevärdeskomplex? 

Mitt land och jag, tror nog mest att vi bara är så bra, ingen att vara arg eller vara avundsjuka på alls eller är det så ballt?. Är det för att vi blundar för oss själva och bara ser er? Eller är det ett storhetsvansinne som växer sig stark under vår mark?