Nu blev dä kväller...

Har precis snackat klart med wannabe-norsken och känner mig lagom kärleksfylld. Den lilla dosen jag behöver för att bli så där sliskigt mjuk och skör. Ibland känns det bara fööör bra att vara sårbar. Lite spännande om jag får säga det själv.

Kallas det kär kanske?

Lyckligt kär kan... eller..., alltså..... finns det något bättre?

Har ni någonsin varit så där kära att ni varken varit hungriga, liksom helt enkelt bara blivit mätta på att vara med personen? Jag tror att jag blir så. Jag känner nästan ingenting, förutom massa pirr och mys i kroppen.  



Tänk om man kunde framställa en kärleks-drog (om vi nu tänker bort ecsasty), hur mycket skulle den då vara värd? Vad skulle folk lägga ut på att gå omkring och känna kärlek hela dagarna?

Jag skulle ge sjukt mycket för det. Man mår något fruktansvärt bra. Man blir snygg, självsäker och utstrålar så mycket lycka att folk lägger märke till det. (remember när en kille kom fram och sa det till mig på busstationen i Gbg?

Och jag, jag blir helt enkelt bara så mycket bättre.




Innan jag blev kär i mitt ex, i högstadiet:
Var en busig tjej som sket fullständigt i skolan och älskade att driva med lärarna. På möten sa de att jag skötte mig dåligt och alla ämnen låg på G- .

Men: när jag ett halvår senare blev tillsammans med honom höjde jag betygen något enormt. Jag blev duktig i skolan, gjorde extra arbeten för att höja betygen och gick ut med starka VG:n rakt igenom. Allt detta på grund av att jag mådde bra och var kär. Det gör mig så enormt peppad på livet. 

Tänk vad det kan göra mycket bara av att bli kär.

Jag är kär!!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0