Att vara flickvän, är det något som man lär sig vara eller är det något som man bara hoppas på ska fungera bra ihop med den man är? Jag är totally lost! Det finns ju personer som lever hela sina liv ensamma och är nöjda med det. Denna fråga gör mig så förvirrad, för man vill ju inte gå omkring och vara en dålig flickvän utan att veta om det. Jag tänker alldeles för mycket. Det ska väl inte ens finnas i ens tankar sånt här. Måste handla om att jag är så känslig och tankspridd. Jag själv skulle ju inte tacka nej till att vara världens bästa flicka till en pojk. Men vad är en sån? En tjej man kan skratta tillsammans med. ABSOLUT! Det är nog det viktigaste skulle jag tro. Att ha kul är det viktigaste! Mig kan man ha riktigt kul med, jag är galen! Det är sant!! Ibland lite för galen kanske. Om jag får känslor för en pojk så blir det att jag tänker på hur jag beter mig och kanske ibland inte vågar vara så galen för att vara rädd att skrämma honom. Det är ju jätte fel!?! Men man vill ju alltid framstå som en bra person.

Gaaah! Jag är kär och rädd.