Känner mig lite konstig idag, sådär extra känslig och sårbar.. Varjr gång jag känner mig så, då brukar jag alltid intala mig själv att jag ska bli en okänslig människa. Helst också inte bry mig om någonting. Det är nästan det jag alltid önskar att jag kunde. Inte bry mig alls eller vara utan känslor. Jag har faktiskt funderat mång gånger på ifall man kan ta spruta, ta bort några delar av hjärnan för att bli mer okänslig och inte bry sig om allt.
Det är egentligen helt sjukt att jag tänker så, men jag tror att det fanns några tabletter att ta så att man inte skulle vara lika känslig längre, typ som lyckopiller. Fast jag hörde eller läste om någon som hade gått på såna tabletter och han sa att han istället saknade att vara känslig, för han blev inte lika lycklig när något riktigt fint hände. Han kände liksom ingen lycka i kroppen, även att han visst att han skulle känna det. Jag vet inte om det skulle vara värt det...

Är man lycklig så många gånger att man skulle sakna det? Egentligen?
Man blir ju mycket oftare ledsen, irriterad eller arg över saker.